Brevskola i kristen tro

Uppgift 17: Riktmärken för livet - de tio budorden

DE TIO BUDORDEN

Ursprungligen heter Tio Guds bud DE TIO ORDEN. De finns i Bibeln, 2 Moseboken kapitel 20:2-17, alternativ 5 Mos 5:6-21. De tio buden är etiska riktmärken för hur det goda livet skyddas och utvecklas. De är anvisningar för livet, en slags manual. Riktmärken som visar hur ett rätt, gott och befriande liv utformas. Buden befriar. Det är den djupa avsikten. De tio budorden gavs till ett folk i dess strävan att bli till, få identitet och förstå vem de var.

FÖRSTA ORDET: Du skall inte ha andra gudar vid sida om mig

HANDLAR OM DET VI SÄTTER FRÄMST I LIVET.
Gud finns hos oss. Alla lever vi, rör oss och är till i Gud (Apg 17:28). Gud är nära oss. ”O Gud vad jag blev glad”, säger vi ibland. Då är Gud där, då vi tappar plånboken med pengar och nycklarna, då har många av oss lätt att be bön. Eller då det händer oss själva, våra barn eller barnbarn något som innebär att vi står rådlösa. Det är tillfällen då Gud kommer närmre.

I Bibeln talas om Gud - och gudar vid sidan om Gud. Sidogudar som kallas avbilder. En avgud avleder vårt intresse från Gud, den högste. Det kan göra oss kluvna och delade. Guldkalven (2 Mos.32) var en sån avgud. Den tillverkades med samlade guldringar från fingrar och öron som göts till en kalv av guld som fick Guds plats.

Först av de tio buden kommer rådet att observera vad ni sätter främst, vad som är vårt livs nr 1. Vad är det vi prioriterar främst och högst. Detta är det första budet i det goda livets manual. Varför just tio? Kanske av pedagogiska skäl – buden har samma antal som fingrarna på våra händer. I livets tiokamp kommer frågan om Gud först. Att knäppa den första knappen på rocken är viktigt. Blir den rätt blir det övriga rätt. Blir den fel blir hela knäppningen fel.

Om Gud med stort G tas med bygger vi in en prioriterande faktor i vårt liv. En,helig ordning. ”Bevara ordningen så skalla ordningen bevara dig”, sa de andliga fäderna. Ordning är ett livets skyddsräcke. I vårt livs byrålåda får inte allt plats. I första budet möter vi en viktig fråga; vad är viktigt i livet? Svaret prioriterar.

Det viktigaste kommer först. Blir svaret på den frågan Gud med sort G har vi börjat i rätt ordning. Värderingar utvecklas i lugnt tempo. Tar vi vår utgångspunkt i Gud finns bra förutsättningar till god fortsättning.

ANDRA ORDET: Du skall inte missbruka Herren din Guds namn

HANDLAR OM ATT LIVET ÄR HELIGT.
Om första budet gäller det vi sätter främst i livet, det vi ger vår tid, vår koncentration, vårt hjärta. Så handlar andra budet det vi håller heligt.

2 Mos 3 berättas om Mose och den brinnande busken – busken som brann utan att brinna upp. Då Mose gick dit hör han en röst: ”Ta av dig skorna, du står på helig mark”. Det finns i vår tillvaro dimensioner av andlöshet; barnens ögon eller att betrakta solen som går upp eller ner. Jag själv kan känna andlöshet en sommarkväll, lördag klockan 18.00, då jag hör kyrkklockan ljuder och säger att nu börjar vilans dag, enligt den kristna dimensionen, att se på veckans tid. Inom judendomen och islam tar man i visa traditioner av sig sandalerna som ett tecken på att rummet, platsen, tiden är helig. I synagogan tar prästerna av sig skorna då man uttalar välsignelsen över människorna. Budskapet är ”Jag är vad jag är” (vers 14) – alltså Gud är vad Gud gör. I Nya testamentet läser vi ”Ni ska vara heliga, ty jag är helig” (1 Petr 1:16). Det handlar om att förstärkt identitet, barmhärtighet och medvetenhet. Att ladda ner dessa egenskaper är att kvalitetssäkra livet.

Helighet är tillstånd mer än en plats. Helighet är att erövra känslor av vördnad, glädje, respekt, närvaro, acceptans, andakt, kraft, renhet, medvetenhet – omistliga världen. Det kan ske som ett himmelskt takdropp där det heliga sipprar in i oss genom musiken, konsten, måltiden, naturen men framför allt i den goda medmänskliga samvaron.

Jag läste en gång en bok som hette Att ha eller att vara av Erich Fromm. Den lyfter två förhållningssätt vi kan inta till livet. Att ha sitt livs fokus på att äga leder till ett sätt att vara som människa. Att ge accent på att vara till ett annat sätt att bli människa. Kan vi ana skillnaden? Om fokus finns på att äga; prylar, kapital, kärlek, människor – blir följderna andra än om livets fokus ligger på vara. Det gör skillnad i synen på varandra, på människor, på omgivning och Gud. Att flytta tyngdpunkt från att äga/göra till att vara är ett av människans viktiga projekt.

Visst är det möjligt att vårt liv kan vara mer än att vara. Men låter vi vårt liv närma sig Gud får vårt liv en varande dimension. Kan vi leva rikt, sant och meningsfullt om inte vi söker oss närmre själva existensen?

TREDJE ORDET: Tänk på att håll sabbaten helig

HANDLAR OM VILA OCH REFLEXION.
Det bud vi syndat mest mot är säkert det tredje som handlar om vila och reflektion. Jag tror det är viktigare än man anar – det handlar om att skydda sina inre gränser. Sabbat är ett ord som betyder vila. Den sjunde dagen är vilodagen. Håll vilan helig därför det är en vederkvickande ordning, en social ordning och en sammanhållande ordning människor emellan. Vi har den för att arbetet inte ska få större vikt än livet självt.
Arbetet kan bli en flykt, en drog. Högt arbetstempo kan vara ett tecken på rädsla. Gud gav oss en dag som en vilans dag, en själens helgdag, en dag för återskapande, som ordet rekreation betyder.

Få människor ångrar på sin dödsbädd att de inte gav mer tid till sin arbetsplats. Många ångrar att de försummat sina liv och sina närmaste. Kyrkogårdarna är fulla av människor som trodde att de var oumbärliga på jobbet.

Att vara ledig är en konst. Det är en fråga om självdisciplin. Många klarar inte det och menar att det inte är viktigt. Många har fått känna av utmattningens verklighet, fått känna en utbränning som är social, intellektuell, emotionell och andlig. I de tio budorden finns primärt inga anvisningar om hur man rehabiliteras från utmattning – men väl att inte drabbas av den. Bud tre slår vakt om söndagen. Det reserverar en dag för vila och återhämtning. Söndagen är som en skylt i en park i en stor stad ”Förbud att beträdda gräsmattan”. Varför denna trista skylt? Om den inte fanns skulle det inte finnas något grönt och vackert i parken. Allt skulle bli nedslitet.

I judisk tro var vilodagen en punkt som avslutade veckan med en fest. Inom kristendomen blev söndagen en port till den nya arbetsveckan.

John Hedlund (1912-2004) har i sina memoarer skrivit om sin morfar och mormor. Om hur morfar, den enkle skomakaren, på lördagen packade ihop sin verkstad. Mormor la en vit duk över skomakarbordet och sa att nu är vilodag. I vårt sammansatta samhälle är söndagsvilan inte alltid lätt. Viktigt arbete måste få utföras, men tredje budet slår vakt om vila och rekreation.

FJÄRDE ORDET: Visa aktning för din far och mor

HANDLAR OM VÅRA NÄRA RELATIONER.
Nu har vi lagt de tre första buden bakom oss. Då ser vi att dessa tre handlar om det gudomliga och oss själva. Teologin kallar detta för troslära. De sju som därefter följer handlar om hur vi förhåller oss till varandra. Det kallas etik. Det tredje och det fjärde budet är de enda orden som är positivt formulerat. Det fjärde budet är särskilt samhällsbevarande. Här handlar det om livets ordning, nära relationer och generationer där yngre människor har respekt för äldre, där äldre visar respekt för yngre.

Ofta har vi gjort fjärde budet till ett bud för barnen. Alltså att barnen ska hedra föräldrarna. Jag tänker att fjärde budet lika mycket är ett budskap till föräldrarna. Lever vi som föräldrar så att vi är värda att hedras av barnen?
Ofta ser vi livet som en tidslinje av olika åldrar från födelse till död, där vi under livet lägger den ena åldern efter den andra bakom oss. Ett annat sätt är att tänka är livet som årsringar i ett träd. Allt finns i trädet, oavsett åldern, från den späda plantans dagar till den skrovliga barkens tid. Här är människan mer som en rysk docka. Alla dockorna finns samtidigt i varandra. Hela livet finns i oss; lukt, känsel, förnimmelser, minnen, upplevelser och kan utan förvarning bli medvetna, eller förbli omedvetna.

Barndomsminnen har en tendens att färga av sig på livet. Varje gång vi skyller på föräldrarna vill vi befria oss från skuld och ansvar. Då gör vi oss till offer. Men när vi tar oss själva på allvar växer vi som människor andligt och mentalt. Visst gör det skillnad vilken barndom vi haft. Jag har en bok i min hylla som heter Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom (Ben Furman). Det är fint och positivt sagt men inte enkelt, särskilt om man är en planta som flyttats ofta.

Alla vill vi bli äldre men få vill bli gamla – och helst inte bli som sina föräldrar framför allt inte på områden vi ogillade hos dem. Vår fixering på ungdom är påfallande. Män ska spela golf tills de faller i graven. Kvinnor ska se ut som tonåringar hela livet. Men vi växer på insidan då vi lever i takt med vår ålderutveckling. Viktigast är inte hur länge vi lever – utan hur vi lever. I den heliga skriften hedras äldre människor. Livserfarenhet ses som en merit. Det kan man ju säga då man själv nu är gammal. Det finns en bön av Reinhold Niebuhr (1892-1971) som är värd att läsas i livets olika faser: Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

FEMTE ORDET: Du skall inte dräpa

Nu följer tre korta bud – som är lätta att förstå. Först förbudet att döda.
DET HANDLAR OM VÖRDA OCH VÅRDA LIVET.
Det femte budet handlar om att inte döda, inte mörda, inte utsläcka liv. När budet uttalas känner vi tyngden i frågan som detta bud väcker. Frågan om döden och döendet är en tung livsfråga. Vem skapade döden? Var det en följd av något eller måste den finnas för att visa oss vad livet är? Är det dödens närvaro som ger livets dess mening? När jag på samtalar med människor och livets mening tänker jag så. Kring detta område finns många frågor.

Deckare är litteratur som fascinerar. Enligt den heliga skriften inleds mänsklighetens historia med ett mord, ett drama i den enda familj som fanns. Den första människa som föds på jorden blir en mördare. Berättelsen om Kain och Abel är en myt, som jag ser det. Myt betyder inte osanning. Myt är ett tidlöst tema som finns i alla folk och kulturer. Det fanns där innan vi med tanken kunde bearbeta fenomenet. Som fenomen och som verklighet finns det i berättelsen. Brodermordets och syskonosämjans problematik fanns tidigt. Dess grund var vreden. ”Då blev Kain vred” (1 Mos 4:4), heter det. Vrede är oerhörd energi.

Ibland kan vi höra oss säga; ”jag kan inte förstå vad som flög i mig”, då vi gjort något ovanligt tokigt. Jesus säger oss: ”Från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, mened, förtal” (Matt 15:19). Vi säger: Jag fattar inte vad som flög i mig. Kanske var det inte något som flög i oss – utan något som flög ur oss. Jesus ser djupare än Mose. Han ser den ursprungliga och djupa anledningen.

Du skall inte dräpa. Det handlar om stora, svåra, aktuella frågor som suicid, eutanasi, abort, krig, att själv välja att inte leva. Ja, kan någon säga, detta är ju politiska frågor. Ja visst. Som jag ser det kan vi inte läsa och kommentera femte budet utan att beröra politiska, medicinska och sociala frågor.

Albert Schweitzer (1875-1965) läkare, musiker, vetenskapsman, satt i en båt på Kongofloden och mediterade över vad en god människa är. Han skrev ner förslagen men lät dem flyta iväg på vattnet – tills han kom fram till En god människa visar vördnad för livet. Det är den djupaste innebörden av femte budet.

SJÄTTE ORDET: Du skall inte begå äktenskapsbrott

HANDLAR OM TROHET MOT SIN PARTNER.
Just nu kämpar svensk kristenhet med den frågan om äktenskap för samkönade relationer. Frågan är en följd av riksdagens beslut att vigsel nu kan ske mellan människor av samma kön. Frågan är svår.

Sjätte budet är inget förbud till erotik, lust, njutning eller lycka. Det värnar om det goda samhället där respekt och trohet, liksom ansvar och hänsyn, är viktiga inslag då det använder det laddade ordet äktenskapsbrott. Brott kan betyda brott i kriminell mening eller brott i meningen benbrott eller som här ett avbrott, ett upphörande av samvaro eller en vital relation.

Sjätte budet slår vakt om trohet. Förr sa man att vara trogen i sitt äktenskap är att inför det motsatta könet uppträda så att ens partner kan se det utan sorg eller svartsjuka. Det är ett hållbart synsätt och fortfarande en bra tumregel. Jag använder ofta ordet partner. Partner är neutralt och ett inkluderande sätt som innesluter icke-heterosexuella förhållanden, samlevnad mellan makar och kamratlig vänskap människor emellan.

Den katolska kyrkans vigselritual inleds med att prästen frågar; kom ni hit av fri vilja? Säkert finns exempel på att det inte alltid skett. Det sägs att i den hinduiska vigselliturgin lovar brudparet vänskap. Jag tycker det är fint. Att lova vänskap är stabilare än att lova kärlek. På den tiden jag ofta var vigselförrättare formulerade jag mig på liknande sätt. Vill man ha livslång vänskap har man gett och fått ett stabilt löfte i vänskapslöftet.

Trohet är det sjätte budets genuina innebörd. Trohet är inte främst ett avtal. Trohet är ett karaktärsdrag. Grunden till trohet är att vara trogen i det lilla. Trohet tränas i små oansenliga sammanhang. Vi tränar dagligen. Ingen står hux flux inför valet att vara otrogen. I frestelsens stund har vi dessförinnan fattat många beslut. Vi har under lång tid valt vår livsväg. Otrohet är inget som plötsligt överrumplar oss – möjligtvis om vi manipulerar kroppen med alkohol. Otrohet, liksom trohet är ett karaktärsdrag, en kvalité som odlas under lång tid. Du och jag bestämmer om vi vill trohetens livshållning – eller ej.

En svår fråga är om man ska berätta otrohet för sin partner. Det väljer man själv. Någon gör det - bära eller brista. Andra väljer att inte avslöja detta själens smärtsamma sår – och ur det hämta styrka, kraft till troget liv.

SJUNDE ORDET: Du skall inte stjäla

HANDLAR OM HEDERLIGHET I LIVET.
De tio buden handlar ursprungligen om hur man bygger en nation. Då måste man vara solidarisk och kunna lita på varandra. Ohederlighet och stöld är ett brott mot kollektivet, folket. Stöld är att gå över sina gränser, in på en annans område som jag inte har tillträde till. De judiska rabbinerna gav stort utrymme till förbud mot stöld. De skilde på tjuv och rövare; tjuven stal i hemlighet, rövaren använde våld. Man delad in tjuveriet i sju huvudtyper; stöld av levande eller fast egendom, att använda falska mått och vikter, lämna oriktig uppgifter, svek och bedrägeri.

Konstnären Carl Larsson kom efter en tid i Paris hem till Sverige 1878. I Trelleborg fick han vänta på station och frågade stinsen var han kunde ställa bagaget? ”Ställ det var som helst på stationen, här är ingen som tar något.” fick han till svar. Några timmar senare återvände han, hämtade väskorna och reste vidare. Något kan ha hänt sen dess.

Du skall inte stjäla. Ett kort, koncist och begripligt bud. Det sjunde budet talar om hederlighet. Hederlighet är inte förhandlingsbart. Heder är ett omistlig inslag i alla relationer. Är man ohederlig förminskar man sin själ. Att bli en hederlig människa är ett val som man måste göra varje dag, så länge man lever.

Jag bodde en sommar i min ungdom i USA, hos en svenskamerikan som skapat en byggnadsfirma i Chicago. Vi hade religiösa och filosofiska samtal. Han sa att det finns ett uttryck i Sverige som är oöversättligt. Det var begreppet att ”bygga ett grundmurat förtroende”. Att bygga grundmurat förtroende kan man endast göra med hederlighetens murslev.

Sjunde budet förbjuder stöld. Det gäller både aktiv och passiv stöld. Stöld kan vara materiella, osynlig och bestå av icke-materiella världen. Tidstöld kan vara osynlig stöld. Visst är det en svår upplevelse att bli bestulen. Livets viktigaste värden är osynliga värden. Det som mest betyder något är det vi inte kan köpa för pengar som kärlek, hälsa, glädje och tid. Detta kan man inte ta – endast få genom att ge.

Verklig rikedom är en inre kvalité. Rikast är den som är nöjd. Vad hjälper en människa som vinner världen, men förlorar själen, kärnan, identiteten. Var hederlig. Allt kan tas ifrån mig. Man får genom att ge – inte ta.

ÅTTONDE ORDET: Du skall inte vittna falskt mot din nästa

HANDLAR OM HUR VI TÄNKER.
Ett återkommande moment i de tio budorden är sanning och uppriktighet då landet, nationen ska byggas. Det gäller också hos oss. I Sveriges lag finns en domared som är en grundbult som varje domare/nämndeman försäkrar. Att ljuga trots att man avlagt ed är ett allvarligt brott. Det kallas mened. I åttonde budet varnas för förgiftad tunga. Tungans drivmotor sitter i våra tankar. Tankar skapar känslor, känslor skapar ord – och ord skapar vanor och beteenden.

En gång när våra barn var små och då livet var tungt gav min fru och jag varandra en present. Den bestod i att först reste en av oss till Retreatgården i Rättvik och den andra var hemma med barnen. Senare bytte vi och gjorde tvärtom. Jag kan fortfarande minnas den välgörande tystnaden på retreatgården – och sömnen. Och hur ny kraft kom ur ensamheten.

Stor är konsten att vara ensam med sina tankar. Tystnaden avläser tankarnas kvalitet. Är ensamheten uppbygglig är tankarna rätta och goda. Goda tankar är dynamiska och skapar kraft. De får kraft ur tystnaden.

Var uppmärksam på tankarna. Inom Rotary International, som jag haft mycket glädje av, finns ett självtest för samtal: 1. Är det sant? 2. Är det rättvist mot alla parter? 3. Skapar det goodwill och god vänskap? 4. Är det en fördel för alla som berörs? Frågorna är god hygien för tanken. Det är välgörande att ställa frågan; står mitt liv och min tanke på ja eller på nej?

Åttonde budet sätter P för osanna ord. Budet utvecklar sanna och ärliga människor. Sanning är mer än ord, mer än åsikter. Det är en livshållning. Sanning är ett sätt att vara. Det var Mästaren från Nasaret som uttalade orden ”Sanningen ska göra er fria”(Joh 8:32).

Nathan Söderblom (1855-1931), kanske vår störste ärkebiskop, läste orden på Uppsala Universitet: ”Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större”. Han tänkte; det skulle ha stått ”Sanningen ska göra er fria”. När han fick utsmycka kyrkor föreslog han den devisen.

Var uppmärksam på dina tankar säger åttonde budet, säger prästen Ullabritt Berglund. Allt börjar inom oss; vad vi är och vad vi vill - utgår från våra tankar. Åttonde budet handlar om hur vi tänker.

NIONDE ORDET: Du skall inte ha begär till din nästas hus

HANDLAR OM ATT VARA TACKSAM FÖR DET DU HAR.
De två sista budorden tar upp områden som det sjätte och sjunde budet tidigare behandlat. Närmast tycks det vara en upprepning förbudet mot äktenskapsbrott och stöld. En bibeltolkare, Tryggve Kronholm, menar att nionde och tionde budet sammanfattar och fördjupar de tidigare budens innebörd. De leder oss till den judiska trosbekännelsen: ”Hör, Israel! Herren, är vår Gud, Herren är en” (5 Mos 6:4). En bekännelse som Jesus senare utvecklar i det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27-28). I de två sista buden står begäret, åtrån i fokus; i det nionde begär efter materiella tillgångar, i det tionde begär efter relationer.

En viktig källa till tacksamhet är att se och ta vara på vardagsglädjen. Den stora glädjen kanske aldrig kommer. Men att träna sinnet till att se de små glädjeämnena är en konst. På något sätt gäller att acceptera och älska livet i befintligt skick.

Vad är relationernas viktigaste ord? Kanske inget utvecklar och fördjupar relationer som ordet TACK. Ju mer tacksam man känner sig, dess mer upptäcker man att vara tacksam för. Därför är det klokt att öva sig i tacksamhet – det är aldrig för sent att börja träna på de små och enkla tingen.

- Ting tar tid, säger Bodil Jönsson. Att bekämpa åtrån efter ting med tacksamhet är en god övning. Tack och förlåt är kärlekens småmynt. Småmynt håller på att försvinna i handeln. Men tack och förlåt måste brukas och bevaras med varsamhet.

Att vara fixerad vid det man inte har är ingen lyckad mentalitet. Är man fixerad på det man saknar finns det alltid mer att önska, mer att längta efter. Jag visade som ungdomsledare en film som handlade om en man som jagade rikedom till dess att rikedom vände om och började jaga mannen. Jesus sa: ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar” (Luk 12:15). Lycka är enkla ting. Kanske krävs ganska lite för ett gott och lyckligt liv. Kanske man kan utveckla varandets stil genom att vara mer kritisk till ägandets livsform. När Karolin Krook gick i pension tillfrågas hon vad hon nu skulle göra: ”Göra mindre och vara mer”.

Tacksamhet är något man tränar. Tacksamhet är andlig övning. Målet är att bli förnöjsam och en förnöjd människa har lärt sig tacksamhet.

TIONDE ORDET: Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller något annat som tillhör din nästa.

HANDLAR OM ATT VARA GLAD ÅT ANDRAS FRAMGÅNG.
Det nionde budet gäller åtrån efter andras materiella egendom och kapital. Det tionde begäret efter en relation jag önskar. Ullabritt Berglund säger: ”Glädje är inte att få det man vill ha – utan vilja det man får”. I vidare mening handlar glädje över att det går medmänniskan väl. Det första budet handlar om kärlek till Gud. Det sista om glädje över nästan.

Begäret är släkt med avund – en av du sju dödsynderna. Avund är ingen sjukdom i vanlig mening. Försäkringskassan kommer aldrig att godkänna avund som sjukdom. Avund har sin grund i mänskliga behov. Vi kommer aldrig att bli helt botade från denna sjuka. Den kan dyka upp utan förvarning då vi ser oss omkring eller ägnar oss åt reflektion över vår situation, vårt livsöde. Avund uppstår ur skillnad i jämlikhet. Den uppstår ur jämförelsen. Avund är olust över andras förmåner eller framgångar. Författaren Patricia Tudor-Sandahl kallar avund för det gröna monstret. Avund är en form av diskret hat som kan titta fram i ironi, förakt eller förtal.

Avund föds ur begäret. Det tionde budet bekämpar begärets eld genom att sätt ord på det. Hur sker det konkret? Jag tror att vi är tillbaka till det vi sagt tidigare; ägandets eller varandets livsform. Ägandet säger jag har, jag äger, jag gör. Varandet säger jag är, jag finns, jag älskar, jag skapar, jag lever, jag är glad. Olycka skapas genom att man vill ha det man inte har. Glädje skapas genom att vilja det man får, för att anknyta till Ullabritt Berglund.

Den sanna tron är mån om nästan. Det gäller att vår medmänniska blir sedd, hörd, bekräftad och får känna delaktighet. Detta är den goda människosynen. Men att se människan är riskfyllt för i seendet kan begäret titta fram och avund utvecklas.

Att se människan med generositet är en väg till lycka. Lycka är enkla ting. Det bästa i livet är gratis. Livet är gratis; skogen, luften och kyrkan tar inget inträde. Det bara finns. Jesus vill lära oss att det vi gjort emot människor har vi gjort mot Gud. Det är hur vi lever och utvecklar tron som gör tron värd. Rätt levt är ett kort liv långt nog. Gott nog.

Enligt judisk och kristen tradition präntades De tio budorden ner av Mose på tavlor av sten för omkring 4000 år sen i Sinai öken. Lagens ord är hårda bud - men tydliga. När Jesus kom bekräftade han att Guds tio bud kom från Gud genom Mose. Jesus själv tolkade orden som NÅD och SANNING (Joh 1:16-17). De tio budorden är riktmärken för oss, våra liv och vår tid. En manual.

Använd litteratur: